Bakgrund:

Jag är född den 1:a mars 1979 i Somalias huvudstad Mogadishu. Jag kom till Sverige och Lysekil i december 1990, som 11-åring. Det var en stor omställning för mig, inte minst med kylan och språket. Det gick snabbt att anpassa sig och snart kunde jag leka i snön och prata svenska flytande.

Innan jag började med löpning spelade jag fotboll i Slättens IK. Jag hade inte den rätta kroppen eftersom jag var liten och klen, men det var otroligt kul! Efter några år slutade vår tränare. Jag tyckte att han var väldigt duktig och kul att ha och göra med. Det blev inte lika roligt efter honom.

I samma veva hade jag kommit i kontakt med friidrotten genom min storebror som var aktiv. Jag hade även deltagit i skolans friidrottstävlingar och ett och annat gatulopp. Jag började sakta få upp intresset för löpning. 1995 gick jag med i friidrottsklubben Hälle IF från Ljungskile, där min storebror redan var medlem.

Att det blev just långdistans kändes naturligt eftersom jag kände mig långsam men uthållig.

 

Karriär:

Jag började träna ”tufft” hösten 1995. Jag sprang då 6-8 pass i veckan. Två av dessa pass var intervallträning i Uddevalla eller Ljungskile med de övriga löparna i Hälle.

Höst- och vinterträningen gav snabbt resultat! Säsongen 96 vann jag guld på terräng SM 4 km, bana 5 000 m och 2 000 m hinder i pojkar 18.

 

Träningen ökades successivt och utvecklingen fortsatte spikrakt upp. Jag fick nu juniorframgångar även internationellt. 1997 blev jag 2:a på JEM 10000 m och 3:a på JEM terräng 6 km. Året därpå blev jag 8:a på JVM 3000 m hinder.

Efter de snabba framgångarna på juniorsidan hade jag förhoppningar att övergången till senior skulle gå lätt. Men det blev inget med det. 1999 gick det tungt och år 2000 gjorde jag ingen säsong p.g.a. skada (löparknä). Det mesta av träningen bedrevs då på cykel.

2001 blev jag 2:a på senior SM på 10000 m. Härifrån och framåt har utvecklingen gått framåt. Mitt första SM-guld vann jag 2002 på 3000 m hinder. Detta år vann jag även det prestigefyllda Göteborgsvarvet.


Vid den här peioden sprang jag 10-13 pass i veckan och 11-15 mil. 2003 kvalade jag in till mitt första seniormästerskap. Jag deltog i VM i Paris på 3000 m hinder. I bagaget fick jag med mig nya erfarenheter, men ingen finalplats.

Äntligen ett OS-år och jag fick uppleva festen i Aten! Att jag lyckades ta mig till en OS-final var min största upplevelse hittills. I övrigt vann jag Göteborgsvarvet igen och Lidingöloppet för andra året i rad.

2005 sprang VM i Helsingfors. Mitt mål var att ta mig till final och väl där springa bättre än på OS.
Jag lyckades med detta genom att bli 10:a.

2006 var det dags för EM i Göteborg. Jag såg fram emot ett mästerskap på hemmaplan och tränade därför extra hårt. Tyvärr klarade ljumskarna inte av det så jag fick inte sprungit så mycket under april – maj.
Jag kunde springa bra igen i juli och blev sen 4:a på EM.

Nu kom året då jag tog steget in i världseliten. Den 28 juli i en gala i belgiska Heusden-Zolder vann jag 3000m hinderloppet på 8.05.75 och slog då Anders Gärderuds 31 år gamla svenska rekord på 8.08.02.
Det var överaskande även för mig. Jag kände en otrolig glädje! Några dagar senare fick jag på DN-galan bevisat att det inte var engångsföreteelse genom att bli tvåa på 8.07.83. Nu när jag hade höjt min nivå så pass så kände jag att en VM-medalj var realistisk. Jag körde hårt i VM-finalen i Osaka, men blev till slut 4:a efter tre kenyaner. Direkt efter var jag förstås besviken för att ha missat medalj, men senare när jag smält det hela så var jag nöjd med min prestation ändå.

Gällande Terrängmästerskapen så tog jag medalj på Terräng-EM tre år i rad. Brons 2006, 2008 och silver 2007.

OS i Peking blev inte så lyckat då jag slutade 10:a. VM i Berlin 2009, där jag blev 14:e och sist i finalen, blev mitt sämsta mästerskap sedan 2003! Tråkigt! Nu ser jag fram emot att 2010 blir ett kanon bra år!!!!

Träningen ligger fortfarande på 10-13 pass och 11-15mil, men med några toppveckor på 16-18mil.